Att inte kunna se på döda människor

[Vänlige Viktor]

Farsan fick en kraftig hjärnblödning i somras.
Fanns inget hopp alls så det beslutades att droppet skulle stängas av.
Han låg i en vecka utan näring och vätska.
Till sist somnade han in.

Det var innihelvete tufft att se sin farsa som ju varit något av en hjälte i hela livet tyna bort.
Morsan satt där i princip hela tiden o jag så mkt jag hann med.
Det var som en mumie på slutet och hade jag inte vetat om att det var han, hade jag nog inte känt igen honom.
Obehagligt var det inte, men jobbigt.
Jobbigaste var väl att man inte vet om han led eller ej.
Tänk att inte få vatten på nästan en vecka.
Att man inte kan få avsluta med en spruta är rent utsagt förjävligt.