Jag såg en liten snutt av Emma som stod i huset och berättade och såg glad ut??? Sen klev hon och några vänner på ett plan, samma dag som domen föll.

Nu har jag inte följt det här alls men hon ger definitivt inte sken av att ha förlorat några barn och nästan blivit dödad själv. Att kunna stå på platsen och prata obehindrat och le och skratta. Ni som vet, saknar hon samtliga hästar i stallet?

Jag är också helt perplex. Alla bara skrattar.

Tyskan skrattar, Emma skrattar, när domen skulle falla såg hon förväntansfullt glad ut. Det skrattades i alla möjliga situationer.


I slutet visades ett litet klipp med barnens far som skall vara med i nästa avsnitt...han skrattade också.

Jag tror att Emma är i chock fortfarande.
Hon vet att hennes barn är döda men kan inte ta in det. Istället fokuserar hon på dom bra minnena. Detta kommer säkert fallera.

Jag har följt detta målet noggrannt. Vill jag bara tillägga.
Jag vill oxå tillägga att även om man har sorg har man rätt att vara glad. Vi ser ju inte Emma 24 timmar om dygnet.
Hon vill vara stark för sina barns skull. Så tror jag.

Jag undrar om det inte handlar om chock.
Det blir lite makabert att se på dokumentär innan det lagt sig i sådana fall. Jag blev illa berörd igår, och är förvånad hur nära de släpper journalister in på livet samt hur nära journalisterna går.

Skall inte kolla på ngt mer. :(

Jag tycker att det är bra att de visar. Och så himla intimt tycker jag inte reportaget var.

Hon har gått igenom ett helvete. Vem är då jag att sitta och tycka hur hon ska agera/reagera.

Jag blir mycket illa berörd av det hela.

Hoppas de fått rådgivning innan om även de negativa konsekvenserna av att köra ut hela sitt sorgearbete i medierna så snabbt inpå händelse, dom etc etc.

Om man läser chatten som var efter programmet så kan man läsa att familjen själva valde när de ville bli filmade. De sa ofta nej.

Så här nära har aldrig journalister gått innan när ngn har varit i chock.

En annan jag kommer på är väl Pigge Werkelin som själv sökte upp medierna.

Hela grejen blir till ett stort bisarrt dokudrama.

Undrar hur länge det kommer ta innan bitarna fallit på plats.

En bra sak med hjärnan i iofs att den har en förmåga att inte ge tillräckligt med information innan en människa klarar det. Blir det för mycket kan den också stänga av verkligheten genom en "psykos".

Det blir på ngt sätt konstigt att gå och tänka "när brakar hon"?
Och om hon inte brakar - varför gör hon inte det???

Fyran skulle eg. av respekt till familjen noggrant gått igenom hur reportaget gjorts, hur de har fått träffa dem etc.

Alla barnen skrattar utom Max och Saga
för dom fick för mycket aga.