Här kommer ett citat (av många) kring Ingmar Bergmans nervösa mage. Det återfinns på sidan 75 i Laterna Magica.
Citat:
"Jag har alltid präglats av en så kallad nervös mage, en lika löjlig som förödmjukande kalamitet. Mina inälvor har med aldrig sinande, ofta raffinerad uppfinningsrikedom saboterat mina ansträngningar. Skolan blev på så sätt en oavlåtlig pina, eftersom jag aldrig kunde räkna ut när anfallen skulle träffa mig. Att plötsligt göra i byxorna är en traumatisk erfarenhet. Man behöver inte ha drabbats många gånger för att konstant oroa sig.
Genom åren har jag tålmodigt lärt mig att bemästra mina besvär så pass att jag kan bedriva mina verksamheter utan allför påtaliga störningar. Det är som att hysa en illvillig dämon* i kroppens känsligaste mitt. Med stränga ritualer kan jag hålla honom under kontroll. Ett beslut som avsevärt rubbade hans makt var att deet var jag och inte han som bestämde över mina handlingar.
Inga läkemedel hjälper eftesom de antingen förslöar eller verkar för sent. En klok läkare talade om för mig att jag borde acceptera mitt handikapp och inrätta mig. Det har jag gjort. På alla teatrar där jag arbetat en längre tid, har jag fått ett eget dass. Dessa dass är förmodligen min bestående insats i teaterhistorien."
|
*dämoner är ett återkommande tema i Ingmar Bergmans självbiografi. Det är elaka jäklar, och inte den snällare typ som kallas demon.