Att jag borde ja...
Jag brukar ibland dagdrömma om ett hemligt krypin in något av de där gigantiska stationshusen. Ingen skulle ju märka om jag bytte ut ett lås eller två. Inte heller skulle någon märka om jag bunkrade upp med konserver eller snodde lite ström. Lika lite skulle någon märka om jag ibland smög mig upp i en vagn och tjuvåkte in till stan för att ta ett par järn på Mommas. Eller över till Narvik för den delen.
Haja hur mysigt det skulle vara att övervintra bakom ett av de här små fönstren. Bilden är "äkta" och jag har precis tagit mig igenom kulverten, ut genom dörren och över på andra sidan spåren.
Fast den säsongsstängda toppstugan med bara gasolspis och vedeldning smäller förstås högst. Synd att det är just bara säsong på det krypinet. Jag vill sitta där och äta jättegod Bullens pilsnerkorv, kika ut lite så där avmätt över vidderna ibland och foruma mig. Kanske skriva en och annan kioskdeckare eller sjukhusroman.