För några år sen hade jag besök av en internetvän, hon har varit Jehovas vittne och hade inte gått ur församlingen den gången. Det var hon, jag och mina söner som satt på altanen och pratade nrä det ringde på dörren, äldste sonen öppnade och det dröjde en halv evighet innen han kom tillbaks. Det visade sig att det var ett par Jehovas som hade ringt på och sonen, som precis som mamma, är en riktig pratkvarn hade börjat diskutera med dom. Jag minns inte exakt vad dom hade diskuterat men jag vet iaf att sonen till slut talade om att vi just nu satt ute på altanen, ett Jehovas, en ateist och en satanist och diskuterade. Då dunstade dom.
Förra sommaren ringde det på dörren och samma son öppnade, han pratade en lång stund men jag orkade inte ens lyssna när jag hörde varifrån besökaren kom. Efter en lång pratstund så gick iaf Jehovasbesöket och sonen berättade att han hade sagt att han inte hade tid men att dom kunde komma tillbaks imorgon på eftermiddagen (vi skulle åka bort mitt på dagen, så han tänkte att han skulle slippa prata med dom nåt mer). När jag var ut till förrådet och hämtade resväskan på förmiddan dagen efter så kom det en kvinna fram och talade om att hon hade varit till mig dagen innan och pratat med en MYCKET trevlig ung man och nu ville hon bara överlämna en liten gåva till honom, ville jag möjligen överräcka den till honom och hälsa från Yvette? Ja, självklart ville jag det. Så jag överlämnade tre böcker från Jehovas till min MYCKET trevlige son och hälsade naturligtvis från Yvette. Inte tusan blev han glad för det.