2008-10-05, 17:20
Om jag får spinna vidare på det här med djuphavsmarulkarna, så kan jag ju berätta att de är väldigt egendomliga som såsom många andra djuphavsfiskar och har tagit till extrema anpassningsåtgärder för att klara sig på djup ned till 4000 meter.
Det är ganska ont om individer på de här djupen och det finns inte så mycket att äta, så marulken har utvecklat ett litet spröt med lysdiod som den använder som ett slags metspö för att locka till sig byten. Ljussignalerna orsakas av en bakterie men hur den hamnat i sprötet vet man inte.
Marulken har en väldigt stor mun och den kan ibland svälja byten som rent av är större än dem själva, det gäller som sagt att passa på för man vet ju inte när det blir middag nästa gång på de här djupen.
Något som också reflekteras i deras underliga parningscykel och levnadsstil, chansen är ju som sagt ganska liten att träffa på en annan marulk när det är dags, och detta har ju löst i och med detta faktum att hannarna biter sig fast i honan och lever där livet ut. En hona kan ha flera små hannar på sin kropp och har alltså ingen annan funktion än att producera mjölke.
De lever som parasiter på hennes kropp, tar upp näring genom hennes blod.
|