2019-01-08, 12:17
En man blickade ut genom ett köksfönster.
Våren var här, allting knoppade utanför.
Melankoli i själens tyngsta delar, gråt i halsen.
Ledsen tår, början av livet slutet på ett annat.
Levande död, ingen morgondag att blicka framåt mot.
Gråa väggar innanför, unga blomstrande ängder utanför.
Tyngt hjärta med tårfyllda ögon, kaffetåren förlåter och tröstar i ensamhetens stund.
Ingen morgondag, bara nuet skådat inuti en död och ledsen själ.
Tårarna flödar, får inte visas.
Ingen förstår, ingen ser.
Gråta utan tårar, smärtsam lidelse.
Senast redigerad av Chopin den 2019-01-08 klockan 12:25.
|