|
|
Notiser |
Filosofiska forumet Tråden för abstrakt tänkande kring tillvaron. |
|
Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
(#1) |
(#2) |
(#3) |
(#4) |
(#5) |
Analfabet
Inlägg: 8 175
Reg.datum: Jul 2008
|
2009-02-11, 13:24
Citat:
Vill gärna vara med i dödsögonblicket, och innan, men däremot vill jag inte ha öppen kista. Det som är dött är dött. Och det slutliga avsked skall vara med blommor och stängd kista, om det skall kännas bäst för mig. Har fortfarande svårt för kremeringar, det känns lite konstlat för mig. Helst vill jag begrava en kropp. I min familj, bekantskapskrets ser jag inte någon större skillnad i åldrar, om det inte handlar om ens egna föräldrar. Då kommer grejen med att inte ha någon generation innan sig i livet, och känslan av att man näst står på tur. Vet inte om det var så naturligt förr, det var väl mest att det inte gick att göra så mycket. Mina far har berättat att förr låg människor och skrek när de dog, för att det inte fanns smärtlindring etc. Så döden har blivit mer "human" nu. Vet inte var trenden går, tror den är stabil. Det beror helt enkelt på vem det är som dör, och hur den som är efterlevande tar det. Det skiljer sig nog från person till person. Om du har ett paraply i rumpan, var försiktig så du inte fäller ut det. |
|
|
(#6) |
Glad satanist
Inlägg: 2 427
Reg.datum: Jul 2008
|
2009-02-11, 13:57
Jag tror ju att trenden går mot en avdramatisering av den döda kroppen. Har intrycket att det är människor födda på 20-30-, 40-talen som har svårast för att se döda, de växte upp med en vision om den nya sköna världen där allt obehagligt skedde inom sjukhusets kliniska väggar.
Jag frågade, eftersom jag fått höra att öppen kista är betydligt vanligare nu än bara för ett tag sedan. Jag tror att den där riktigt paniska skräcken för att se en död, den är på väg bort. En god vän till mig hade öppen kista på sin mammas begravning. Det var några som vägrade komma pga det, de var alla åldringar. De unga/medelålders hade inga problem med det. En annan sak är sättet att behandla föräldrar till barn som dött. Det är fullkomligt självklart numera, att ta hand om barnet, ta farväl av det. Gäller även barn smo dött före födseln (dödfödda) |
|
(#7) |
Smegmatiker
Inlägg: 3 694
Reg.datum: Jul 2008
Ort: клізма клініки
|
2009-02-11, 14:36
Den nya trenden med öppna kistor, är den jämt fördelad mellan befolkningen eller har siffrorna ökat med invandringen? Bland katoliker, alltså en hel del av våra ex-jugoslaver, och kanske bland andra utländska grupper också, så lär ju traditionen med öppen kista fortfarande vara det som gäller. Varför det försvann i Sverige det vet jag inte, men så sent som på 60- och tidigt 70-tal så var det, vad jag känner till, fortfarande inte helt ovanligt.
Om jag själv skulle hålla i en begravning så hade jag nog vägrat öppen kista. Det är illa nog som det är att behöva begrava en anhörig eller bekant, och att då inte kunna fjärma sig med hjälp av åtminstone ett kistlock det känns nästan som ett frossande i gott sörjande.... Sen så skall man nog ha klart för sig att det arbete som begravningsfirman uför på även en helt oskadd kropp för att få den någorlunda presentabel inte är så värst vördnadsfullt gentemot den döda. Munhålor som fylls upp med träull för att eventuella tandproteser är urplockade, hud som spraymålas, ögonlock som förseglas med snabblim, etc etc. |
|
(#8) |
Den vilda paltkokerskan
Inlägg: 1 602
Reg.datum: Jul 2008
Ort: Långt uppe i Norr.
|
2009-02-11, 15:53
Jag har inga problem med att se döda alls.
Det beror nog på att jag har vakat över döende tvättat och gjort i ordning döda innan anhöriga kommit osv. Men jag fick däremot tjata på min syster för att hon skulle titta på var pappa. Hon var rädd och trodde att en död människa skulle se annorlunda ut. I dag fjärmar vi oss väldigt mycket från döden och har nog svårt att ha ett naturligt förhållande till döden. Vi ska ju med djävulens våld besegra den till varje pris. Det är fult att bli äldre gammal och sjuk. Förr dog folk hemma och det var fullt naturligt. I min släkt kremeras vi och hamnar i minneslund. Jag kommer ju i från en släkt på både mammas och pappas sida som inte varit med i svenska statskyrkan så de flesta begravningar jag varit på har varit borgerliga. Men jag har varit på några få kyrkliga begravningar och tycker nog att dom har varit jobbigare att vara på. |
|
(#9) |
Smegmatiker
Inlägg: 3 694
Reg.datum: Jul 2008
Ort: клізма клініки
|
2009-02-11, 17:38
Jag tycker att det är skillnad på döingar och döingar. Mina egna avlidna anhöriga har jag inte haft någon större lust att ta mig en titt på även om det någon gång har bjudits tillfälle. Jag tycker som sagt att det är illa nog som det är. Däremot så har jag inga problem med att både se och hantera lik. Ok, det har mestadels varit väldigt, eller åtminstone ganska så färska kroppar, men fan vet ifall jag verkligen hade velat ha ett jobb som jag en gång sökte på Fonus. Det hade i så fall rört sig om att i bil, och eventuellt med flyg, hämta hem folk som hade dött utomlands eller väldigt långt hemifrån.
|
|
(#10) |
Anal-ytiker
Inlägg: 3 320
Reg.datum: Jul 2008
Ort: Överkalix
|
2009-02-11, 21:47
Citat:
Övriga två frågor passar jag på, eftersom jag inte har några svar på dem. Nejdå, ni luktar inte alls lök.
|
|
|