Citat:
Ursprungligen postat av sås på slipsen
Intressant. Min positivism till dödsstraff är ganska ny för mig, men det där resonemanget har jag inte varit och sniffat på.
Kan du inte utveckla det lite, jag förstår inte riktigt vad du menar?
|
Jag menar att då man som samhällsmedborgare konfronteras med riktiga äckel som tex Englamannen så uppstår självklart ruelse och instinktiv längtan efter rättmätig vedergällning.
Hade jag befunnit mig på en öde ö där herr Eklund kom glatt spatserande längs med stranden med ölmage och pedosmil i högsta hugg så är det mycket möjligt att jag hade tryckt upp en vass pinne i magen på honom.
Detta fungerar inte för stora samhällskollektiv. Vi måste ta ansvar för framtiden och inte stifta lagar efter det dagsaktuella eländet. Utöver fasan med misstag rörande oskyldigt dömda eller klent begåvade dömda (läs förståndshandikappade) så måste samhällsbyggarna sätta ner sin fot och säga: Avdagatagandet av medmänniskor är icke acceptabelt i kollektivet. Detta är någonting vi skall försöka bekämpa i sina uttryck och skydda befolkningen emot. Att då använda samma medel som brottslingarna, det vill säga mord, är ett betéende ovärdigt den som säger sig vilja föra samhället vidare vad gäller moral och etik.
Vi kan inte sätta förbrytare i elektriska stolar, eller än mer perverst, skjuta i dem en "human" dödlig injektion eftersom det sänker oss till deras nivå. Mord som lösning på missförhållanden är enligt mitt sätt att se på saken icke acceptabelt. Samhällskollektivet och de som basar över detta måste ta "the high road" och se frammåt. För grova förbrytelser som tex barnamord så är det kastrering av sexualiteten med laga fastställt tvång som är lösningen. Tryck upp ett chip i kroppen på dem så att vi alltid vet var de befinner sig och kräv månatligt uppsökande av vårdcentralen för intag av medikamenter som hämmar den skadade sexualiteten, alternativt spärra in dem för tid och evighet.
Nu får man ju göra avväganden här vad gäller det enskilda fallet såklart men vad gäller barnamord med sexuella motiv så får väl förövaren betraktas som bortom all räddning. Jag tror som sagt inte på terapi med någon uppfuckad psykologkärring/gubbe som medicin emot dessa invanda mönster där den djupt rotade sexualdriften är motorn.