Är vi trygghetsnarkomaner?

[Christer]

Herr doktorn David Eberhard har under några år drivit tesen att vi svenskar har ett överdrivet behov av kontroll och trygghet. Han kallar Sverige för ett "curlingsamhälle" och menar att vi vill förbjuda det ofarliga.

Ett citat av herr Eberhard:

Landet och dess invånare behöver skaffa sig lagom stora risker, lagom mycket konkurrens, för tryggheten är meningslösheten. Vi blir därmed alla förlorare. Såsom en heroinist lärt sig älska sin drog har vi förvandlats till trygghetsnarkomaner. Det är dags att bekämpa vårt missbruk.

Länk

Jag har för mig att han tog förbudet mot att ställa barnvagnar i trappor i bostadshus, eftersom det kunde försvåra utrymning, som ett exempel på detta onödiga trygghetsbehov...

Ur en annan artikel om samme Eberhard:

Av sjukdomsbeskrivningen framgår att svenskarna tappat förmågan att klara av "normala" kriser på egen hand utan söker hjälp och vård så snart något oväntat händer. Vi undviker också så långt det går att ta ansvar för egna misstag utan skyller gärna dessa på andra.

Länk

Är det så här? Bäddar vi in oss i en massa fluff för att undvika allt farligt? Och är det roten till en massa psykisk ohälsa?