ätartyper

[Kickan]

Den "finkänsliga" tjejen:

Håller långt ut i besticken. Minen är lidande. munnen halvöppen med nerdragna mungipor, ögonen gråtfördiga. Ätarrörelserna signalerar "jag närmar mig mig denna mat med avsmak".

"Tål" (psykiskt) enligt egen utsago inte kött men detta inskränker sig bara till helt kött i mager husmanskost. Pizzor och hambugare går bra.

Är oftast finnig, överviktig och rätt sjuklig för hon (ja det är alltid en hon) lever på rikliga mängder skitmat som färdig junk food, keso, pajer, kakor osv.

[Sven Hedin]

Den bizarra typen:

Botaniserar med ett perverst suget leende i de allra nedersta hyllorna på ÖB eller när det är improviserad outlet nere vid partihallarna. Det som inte ligger i svårforcerade konservburkar utan istället kan avnjutas på stående fot eller i bilen på väg hem brukar ofta provsmakas redan innan stadsgränsen. Det är normalt sett ingen vacker syn då den här typen försöker sluka en tills för ett par minuter sedan i glasburk inlagd bockwurst ungefär i höjd med nysilverfabriken Aurora. Det är inget ont i honom, och han vet egetligen att det är fel, men han tror helt enkelt inte att nån ser honom.

Han utgör tack vare sina matvanor en fara i trafiken och de gånger han har försökt dricka kaffe direkt ur termosen, han lär sig aldrig att det gör ont, så har han sekunderna efter nästan alltid varit påväg ner i diket.

I vanliga livet, alltså på lunchrestauranger och enklare bjudningar, så brukar han inte sticka ut mer än vad många andra gör. Men han har som ovana att i de mest opassande sammanhang lovorda nånting som han hittat längst ner i frysen eller framhålla förträffligheten hos Jonker-Fris konserverade potatis jämfört med de svenska dillkokta primörerna.

[Christer]

Ursprungligen postat av Jan Troell

Dem bizarra typen:

Botaniserar med ett perverst suget leende i de allra nedersta hyllorna på ÖB eller när det är improviserad outlet nere vid partihallarna. Det som inte ligger i svårforcerade konservburkar utan istället kan avnjutas på stående fot eller i bilen på väg hem brukar ofta provsmakas redan innan stadsgränsen. Det är normalt sett ingen vacker syn då den här typen försöker sluka en tills för ett par minuter sedan i glasburk inlagd bockwurst ungefär i höjd med nysilverfabriken Aurora. Det är inget ont i honom, och han vet egetligen att det är fel, men han tror helt enkelt inte att nån ser honom.

Han utgör tack vare sina matvanor en fara i trafiken och de gånger han har försökt dricka kaffe direkt ur termosen, han lär sig aldrig att det gör ont, så har han sekunderna efter nästan alltid varit påväg ner i diket.

I vanliga livet, alltså på lunchrestauranger och enklare bjudningar, så brukar han inte sticka ut mer än vad många andra gör. Men han har som ovana att i de mest opassande sammanhang lovorda nånting som han hittat längst ner i frysen eller för att framhålla förträffligheten hos Jonker-Fris konserverade potatis jämfört med de svenska dillkokta primörererna.

Självklart står bratwurst i getister som ett stående inslag på den bizarra menyn.

[sås på slipsen]

Hantverkarn: Håller gaffeln i stadigt grepp i högerkardan. Riktad nedåt måttar han vanligvis välriktade hugg ner mot den uppskrämda maten. Men en klumpig rörelse förs sedan matbiten in från en galen vinkel.
Rör det sig om en köttbit eller något som kräver tillskärning är det återigen gaffeln som får jobba. Medelst ivriga rörelser förs sedan det spetsade förbi den stillastående eggen.

[Kickan]

"Obducenten":

Skär maten långsamt, i pyttesmå bitar. De pyttesmå bitarna skyfflas runt i övrig substans på tallriken, men lämnas sedan åt sitt öde. Obducenten har "ätit klart" när tallriken ser ut som om någon spytt på den.

[Mröff]

Haha...

Det vuxna småbarnet

Äter mestadels fil och flingor. Ibland bröd i kexform, med mjölk
Lördagsgodis...på ehum...Lördag.

Geggar ordentligt med filen och äter aldrig vid matbordet, utan springer omkring och knaprar på brödet.