[Gullan]

För att återföra tråden i rätt riktning så:

En 20-åring behöver väldans massa bekräftelse för sitt utseende medan en 40+-are har kommit (oftast iaf) lite längre. När jag tittar tillbaka så var jag nog rätt så osäker då medan jag nu har större möjlighet att påverka mitt eget liv och "förverkliga" (hemskt ord men funkar i sammanhanget) mig själv. Alltså, visst är jag beroende och intresserad av bekräftelse men inte alls i samma omfattning som då och inte alls på samma sätt. Dessutom växer det fram en attraktion som är rätt mycket mer än skin deep med åren. Eller försöker vi lura oss själva? Jag är definitivt inte snygg men duger bra ändå. Kan vara för att mitt mål i livet INTE är att behaga andra (läs män).