[Ulvena]

Eftersom jag tycker det här är en intressant fråga att diskutera så ska jag väl också tillägga att jag aldrig gjort en abort, jag tror det är betydligt mer psykiskt påfrestande än vad många tror.
Jag har varit gravid (mig veterligen) tre gånger och alla de barnen har varit planerade, efterlängtade och blivit födda.
Jag anser dock att alla som tar det beslutet att göra abort har rätt till allt stöd och att moralisera över deras beslut är inte upp till mig att göra.

Jag kan ju säga såhär att när jag gjorde fostervattenprovet hade jag redan innan bestämt mig för att om det vore något fel på fostret hade jag gjort abort.
Nu var barnet friskt och jag erkänner att jag verkligen önskade mig en dotter och blev överlycklig när provet visade att det var en flicka men jag hade älskat en liten pojke precis lika mycket som jag älskar min lilla dotter.

Jag stödjer inte att man aborterar foster för att det är fel kön, jag skulle inte göra det men jag tycker att man ska få ha kvar rätten att veta vilket kön det är på barnet man väntar och att man ska få göra abort till 18:e veckan utan att tala om varför.
Jag är krass när det gäller aborter men jag vill gärna diskutera det eftersom så många verkar tycka att jag tycker fel här.