Citat:
Ursprungligen postat av Torsten
Gissar att mirakellandningen på Hudsonfloden måste vara en historisk bragd. Att ha nerver nog att hitta exakt rätt vinkel utan att planet bryts sönder är mer än många skulle klara av. Men piloten såg på bild både äldre och säkert mycket erfaren ut och har nog haft åtskilliga flygtimmar bakom sig. Och det kan nog passagerarna tacka både honom och gud för. Skulle vår egen forumpilot ha grejat något liknande?  |
Jag har nödlandat vid tre tillfällen.
En gång satte jag ner planet på en landningsbana för modellplan (!) som var ca 25 meter lång. Det var värre att komma därifrån..
Dessutom har jag landat i en mörklagd stad med trasigt landningsljus, dvs det var i det närmast helt mörkt förutom månsken. DET var läskigt.
Plus en tredje gång då jag fick motorproblem strax efter starten. En ventil hängde sig på en cylinder vilket gjorde att motorn gick runt men var helt orkeslös. Jag fick kasta runt planet och landade medvinds en bit före banänden med någon meters marginal till staketet. Ett klart bättre alternativ än stadsbebyggelsen rakt fram.
Alla gångerna med nerverna helt i behåll, men med ben som började skaka efteråt. Efter landningen i mörkret hoppade de ordentligt. Vilken rush!
Med det sagt vill jag bara berömma piloten i Hudsonfloden. Det är oerhört svårt att ditcha (nödlanda i vatten) snyggt. För det första finns inga marginaler i sidled. Får inte bägge sidor av planet kontakt med vattnet EXAKT samtidigt svänger det runt DIREKT mot sidan som nuddat vattnet först. Det blir nämligen tvärstopp. Då svänger hela planet runt och landar med sidan före, vilket brukar bryta sönder planet och vanligen lägga det upp- och ned. Dessutom kräver det sin man att ta ner hastigheten planet i ground effect ovanför vattenytan och låta hastigheten gå ner maximalt - i låg fart är det mycket svårare att inte vingla, och i hög fart blir smällen elak.
En RIKTIGT bra landning gjorde han!