[Vänlige Viktor]

Idag var det ljummet nästan när jag kom ut genom porten.
Annat mot helgen.
Då vaknade jag av en telefon som väkte mig.
-: Ska du med ut och promenera hundar?, sade en vacker kvinnoröst.

10minuter senare var jag på väg norrut på Norrtäljevägen.
Innan påfarten kom jag i motljus och märker att rimfrosten på rutan släpper inte och jag såg inte ett förbannat skit.
Synnerligen obehagligt faktiskt.
Väl nere på motorvägen är jag glad att den går norrut så solen ligger bakom högra axeln.
Jag har ingen värme och efter ett tag ser jag att temperaturen går mot rött.
Ser en parkeringsficka och panikbromsar nästan men det är för sent.
Fickan försvinner förbi och jag får nästan sladd.
Allla lampor på panelen börjar lysa och motorn stannar i farten.
Till sist får jag stopp och glider ner i snön i vägrenen.
Förbi rusar långtradare nära nära och river upp moln av snö.

Men bilen startar fint och jag åker upp igen och kommer vidare.
Men lampan börjar lysa och jag tvingas åka av och ställa mig på en långtidsparkering i Brottby.

Mitt promenadsällskap kommer och hämtar upp mig och vi åker ut på landet och går vår promenad.
Jag skall villigt erkänna att jag inte har en aning om temperaturen, men det kändes som en -15 eller -20 typ.
Gnistrande snö, rimfrost på träden och glada hundar som springer och studsar omkring.
Vi kommer ut på ett fält där det går kor och grisar.
Efter en stund passerar vi bondgården där stallkatten sitter i solen och njuter.
Varför har man inte med sig kameran när man som bäst behöver?

Efteråt en fm-fika i lantligt bonnakök. Tjejkompisen har köpt hus på landet och 'det är mitt livs bästa beslut någonsin' säger hon.

Efter att vi kört bilen till reparation fick jag beskedet häromdagen att det var topplockspackningen.
Eftersom jag inte är någon Sven Hedin som fixat en sådan liten trivial sak på kafferasten kommer jag att tvingas pröjsa 11.400:- för den lilla reparationen.
Det fick mig att frysa lite.
De minusgrader som är ute är inget emot en sådan smäll.