[dr fotpall]

Såhär i den bleka vinterkvällens kalla och isande ljus känner jag att jag borde inkomma med ett vintips som kan återställa balansen mellan den inre och yttre ångesten.

För en enkel Pot au Feu såhär i diset, kombinerat med en god bok och en varm filt över knäna, alternativt en katt - död eller levande - kan en Dourthe La Grand Cuvée passa bra. Jag vill minnas min senaste avprovade årgång var 05, och den var kanske inte spektakulär, men ändå av gott snitt, om det återhållna, och något strama, men diskreta stil som kännertecknar vin från Graves uppskattas. Rekommenderas inte minst till grytor och varför inte en fin, len svamprisotto med en liten liten liten (obs liten) nypa tärnat lättrökt sidfläsk och en gnutta körvel.

Men jag föredrar nog Pot au Feu med en riktigt seg nackbit som fått koka 3, 3 1/2 timme. Var noga med iläggandet av rotfrukterna, så de inte blir alldeles mosiga. Köttet marineras med fördel i en flaska enklare Rhonevin ett till ett och ett halvt dygn innan. Klappa sedan av köttet med en handduk och mjöla lätt innan ni bryner det. Spara vintet (o de enbärsfrön och rosmarinskvistar ni nedlagt i vinmarinaden) för att sedan spä Pot:ten när den väl "kommit igång". Allt brukar gå åt, men nyttja lite åt gången, så blir även den sedaste nacke mör.

Kom bara ihåg att lufta er Dourthe La Grand Cuvée innan ni häller upp i era väldiskade Spiegelau.