Har läst klart "Den som dödar draken" av GW Persson.
En medelmåttigmordhistoria berättad med förvånansvärt dåligt språkbruk.
-Jag lyssnar.
- *, sade han och ryckte på sina breda axlar.
m.m, m.m av liknande uttryck används om och om igen. Framför allt blir karaktärerna väldigt enahanda och platta om de uttrycker sig på samma sätt allihopa.
Den stora behållningen var ju att få följa kommissarie Bäckström från insidan. En krassare och mer självupptagen figur är svårt att finna.
Mycket, mycket roande. Jag ska faktiskt klämma en GW till bara för den sakens skull.
