Igår hade jag tråkigt och såg filmen "G" för första gången på, tja...., många år. Och i den lilla "Om filmen G"-filmen som fanns på DVD:n så berättade Staffan Hildebrand om vilken succé filmen blev, trots formidabla lustmord från kritikernas sida. Filmen var tydligen för ungdomar, varför de vuxna kritikerna inte förstod den.
Det slog mig igår att filmen faktiskt var rätt USEL, både vad gäller skådisarnas insatser, dialogerna och själva handlingen. Den största behållningen är tveklöst Nürnberg 47 och "Hundarna brinner":
En klämmig text som är enkel att lära sig. Och har man svårt för texter kan man ju alltid stampa takten.
Sedan är ju Magnus Uggla enormt bra som Kristoffer.
Vad tyckte ni om filmen när den kom? Och har den åldrats med värdighet?