Ja, jag behöver verkligen hjälp med hur jag ska hantera det här problemet. Just nu känns det som om jag inte kan behålla honom om det inte blir en lösning snabbt.
Han hatar att bli lämnad ensam, han brukar yla och skälla men som jag förstått det har han lugnat sig och gått och lagt sig sen. Dvs. tidigare var det så, nu har han börjat tugga sönder främst papper, tidningar, böcker som han tar från bord eller hyllor.
Idag när jag kom hem efter att ha varit och handlat så hade han fått upp skåpet där sopor och soppåsar finns. Han hade rivit ut alltsammans över hela köksgolvet och bitit sönder en hel del i molekyler och spridit ut det.

Jag kan inte ha det så här.
Tidigare när jag har åkt har jag haft dörren till sovrummet öppet men då hoppar han upp och ligger i min säng och där vill jag absolut inte ha honom, så nu har jag börjat stänga dörren. Jag har också fått rådet att lämna honom ensam på en mindre yta, han har fått vara i köket och en korridor, där han har sin mat, vatten och sovfilt, det är ca. 40 kvm så det är inte alls litet.

Någon som är bra på hundar och kan ge mig några tips om hur jag kan lösa det här.

Och, nej, jag kan inte vara hemma hela dagarna och hålla honom sällskap och jag kan inte ta med honom överallt heller.

En kompis till mig hade samma problem med sin hund hon fick rådet att köpa en hundbur.
Den inredde hon lite mysigt med en filt och en kudde.
Hon vande hunden med buren när hon var hemma och sen började hon fara hemifrån längre och längre stunder.
Det fungerade jättebra för henne hunden sov i buren när hon var borta och det blev lugnt.
Jag tyckte att det var hemskt från början med en bur men faktum är att hunden blev mer harmonisk och mycket tryggare.

Cesar Millan har haft flera såna fall. Jag tror att det finns en hel del avsnitt att ladda hem från nätet. så här skriver han på sin blogg om ett fall:

Tack, båda svaren är bra. Jag har en hundbur som jag skulle kunna mysa till åt honom, just det tipset tror jag Cesar också kommit med nån gång om jag inte minns fel.
Att rasta honom ordentligt skulle kanske fungera (fast idag gjorde det inte det) dessutom måste jag åka hemifrån vid 7.20 för att köra dottern till skolan och helt ärligt, jag orkar inte gå upp före 6 på morgnarna för att hunden ska motioneras.

Nu är buren uppe, han går in frivilligt.

Bur får det bli när det är frågan om nån timme.

Hur länge måste den vara ensam? Hundar är sociala djur och mår inte bra att tvingas vara ensam längre tider.

Bara en sådan sak.
Varför får han inte ligga på din säng om han vill?
Om det är där han vill ligga när han är ensam är det kanske ett tecken på att han känner sig bra där. Är trygg.
Lägg på ett överkast om han hårar som du inte vill ha i sängen.

Själv har jag förmånen att ha svarta belgare som inte hårar speciellt mkt alls när de inte fäller pälsen (2ggr per år) och jag ÄLSKAR att ha hund i sängen. Få kramas o gosa med dom.
Men detta är ju högst personligt och har inget med saken att göra.
Om du kan acceptera att han ligger där när ni inte är hemma är det enkelt att avstyra att han hoppar upp i sängen när ni är där så dessa två situationer klarar han av att skilja på.

Jag har en 'biabädd' de ligger i.
Placeringen på bädden spelar konstigt nog STOR betydelse. Iallafall för mina jyckar.
Om han inte vill ligga på ett visst ställe i huset så försök finna en plats han gillar och är trygg på.
I mitt fall var en plats under trappen, så det blev ett 'tak' över bädden som var optimal.
På andra ställen vägrade dom helt enkelt att ligga i bädden utan valde andra ställen utan att ligga i bädden.

Trygghet när de är ensamma är också viktigt.

Jag visste att nån skulle reagera på det där med sängen, jag vill inte ha djur i min säng helt enkelt. Anser inte att djur ska vara i sängar men det är min personliga uppfattning.
Och, innan någon kommer med "varför skaffade du hund?" så ska jag förklara bakgrunden till att vi har honom. Han var mina föräldrars (främst mammas) hund, sen avled hon väldigt hastigt och min pappa var alldeles för sjuk för att kunna ta hand om honom. Pappa var väldigt orolig för vad som skulle hända med Ville och därför tog jag på mig ansvaret att ta hand om honom.
Det har gått bra tills nu dåra.
Han är alltså uppväxt med två pensionärer, så det händer mer här hemma än vad det gjorde under hans uppväxttid. Han kom till oss när han var 7 år och nu är han 9.

Det är väl bra om buren funkar.

Ibland är det svårt att veta vad de har för sig de små filurerna. En gång när jag möblerade om ioch flyttade sängen, blev min filur lite småsur och deppig. Började fundera på om han hade feber/var sjuk. Förstod inte riktigt vad det berodde på, och kopplade inte samman det med flytten.

Efter ett tag förstod jag att han var missnöjd med att han inte kunde glotta ut genom fönstret lika bra efter ommöbbleringen.
Det gick över efter en vecka, och han blev glad igen.

Som jag skrev så är det högst personligt och jag har många vänner som tycker precis likadant. Inget konstigt med det.
Mina råd i det fallet var bara ett råd blandat med personliga tyckanden och inget annat.

Jag lägger heller inga moralkakor eller annat i din hundhållning.
Om det är en 'ofrivillig sådan' är det egentligen ingen skillnad alls.
Min analys var bara vad jag kan misstänka, långtifrån veta, vad det kan bero på.

1-3 timmar borde en hund klara av att vara ensam.
Men om han är van att alltid ha folk omkring sig kan det måhända också vara en orsak till dina problem.
Jag brukar ha med dom i bilen (om det inte är för varmt) när jag gör ärenden. Men jag har en kombi med bur och bilen är ett 'andra hem' för hundarna.

Som sagt, det är ingen moralpredikan (även om det kanske såg ut så, sry) utan tips i all vänlighet.

/VV