Sonen tog sin första körlektion i dag
 

Minns själv vilken stor dag det var när man äntligen stod där med lappen i hand. Han började lite försiktigt med att bara köra på 1an och 2ans växel i ett lugnt villaområde. Och naturligtvis blev det något tjyvstopp eller två men alla är barn i början som bekant. Läraren är en kvinna och personkemin kändes bra vilket är viktigt. Hur minns andra sina vedermödor innan körkortet äntligen var i hamn?:innocent:

Jag minns att jag körde väldigt mycket på egen hand, dessvärre ganska bokstavligt. Stötte tyvärr på en polis som noterade att det var lite konstigt med en ensam ung förare i en bil som dessutom hade den gröna övningskör-skylten på där bak. Han körde lite good cop/bad cop mot mig, jag fick lova att min föräldrar skulle ringa upp honom asap och så rev han anmälan. Det var väldigt snällt gjort ändå..

Sedan körde jag kanske 20 lektioner med körskollärare också, fick kortet rätt snabbt efter det. Då var man stolt.

Jag körde hem min första bil ifrån Biskopsgården där jag hade köpt den av en raggare som nyss hade blivit av med körkortet för rattfylla. Jag hade ju heller inget körkort, jag hade inte ens åldern inne, men det gick bra att ta sig genom stan och sen så körde jag upp som privatist.

Det var mycket lättare på den tiden. I dag är det nästan omöjligt att klar kortet som privatist. Har du ett AB kort eller ännu fler bokstäver i körkortet?

Min första körskollärare var en lång drasut som fick vika kroppen på ett besynnerligt sätt för att överhuvudtaget komma in, vill minnas att bilen var en passat och kanske inte den bästa för någon på två meter.
Dessvärre hade han tydligen matsmältningsproblem (fick jag höra efteråt) och satt på dynamit lektionerna genom vilket medförde att han stressade sig genom momenten i sin iver att komma tillbaks till kontoret (och muggen) vilket säkert gjorde att jag fick ta dubbelt så mycket lektioner.
Jag bytte på slutet dock och körde upp med bilskoleägaren, en trygg och metodisk man i 55-60-års åldern. Järntorgets trafikskola var det, låg på värmlandsgatan har jag för mig, nära systemet.

Jag har inget svenskt B-kort, utan ett A1 (lätt motorcykel).

Mitt B-kort fick jag i Turkiet, det gäller dock inte i Sverige (som tur är?). Körprovet tog 20 sekunder för mig, under tiden fick jag gasa upp till 3:ans växel, u-svänga, och starta på uppförsbacke.

Instruktören hoppade ur bilen (det fanns många som väntade på sin tur), och sa något som jag hörde knappt. Det lät som om han sa "du fick det", men den kunde även vara "du torskade" (verben "att få" och "att torska" låter väldigt likt på turkiska), så jag var tvungen att ringa tillbaka samma dag för att kolla resultatet. :skamsen:

Ja, det var nog det va? Men jag har tyvärr bara AB.
Det "gratis" C-kortet missade jag med ett par år och A det fick jag ta i efterhand.

Jag började övingsköra DAF 66 på familjens sommarställe under pappas handledning i 10-årsåldern. Mycket enkelt med bara fram och back :)

Jag tog några lektioner på körskola men körde upp privat, klarade det på andra försöket.

Min pappa dog innan jag hann bli arton, så det blev körlektion med Ekmans körskola på Östermalm. Första gången bakom spakarna på den ljusblå Golfen var på en parkering på Gärdet mitt i vintern.
Jag gasade iväg men det gick lite trögt.

Jag hade glömt handbromsen i...:skamsen:

Är det lättare att ta körkort när man har blivit till åren, så att det kan löna sig att vänta ett antal år alltså, eller bör man ta det som nybakad 18-åring? Hur är det med din son, fick han sitt lämp och kunde börja direkt eller fick han vänta ett tag så som alla seriösa mopedtrimmare får göra?