Anders Eklund = monster?
 

Rättegången mot Anders Eklund har börjat.
När man läser i Aftonbladet om händelsen har de satt ut en "varningsskylt", det är första gången åtminstone jag ser den. På den står det att texten innehåller otäcka detaljer. I artikeln är det också eländiga detaljer som kommer fram.

Morddagen:
- Börjar dagen med att titta på barnporr.
- Tjatar sig till sex av en 19-årig kvinna i en bil
- Ser Engla på väg hem och säger isenare förhör: "man tittar ju i och för sig, det var ju en söt liten fin tjej, det var det ju".
- Ballar ur när han träffar på henne på stigen: Knuffar ner henne, pressar ner henne i gruset, våldtar, dödar, slänger in i bilen.
- Åker hem och slänger kläderna i tvättmaskinen, tar sig en kopp kaffe och tittar på lite internetporr för att varva ner.
-Stannar och käkar pizza när han skall dumpa Engla.
- Dumpar av henne i vid en vändplan, men "skändar" henne innan han åker.
- Tar bilen hem till lägenhete och tittar på unga flickor på nätet.

:blä:

Är karln ett monster och hur mycket skruvar kvällstidningarna upp det?

Principiellt ogillar jag att döma folk på vad som står i tidningen, men efter att ha sett ett filmklipp där herrn i fråga berättar under förhöret vad han gjort är det liksom ingen tvekan. :mad:

Om dagsverket stämmer, vilket man ju inte kan veta så är det ju solklart fråga om en mycket skadad människa. Säkerligen fullt fungerande i övrigt men moraliskt bankrupt. Ett monster som sagt.

Den där unga nassen som högg ner en svart snubbe i någon skånsk stad för ett femtontal år sedan hade ju sagt "Titta, en neougur! Ja sa fan hougga han!" varpå han begick dådet och lämnade killen att dö i ett buskage.
Efter dådet gick ham hem och åt kvällsmat i form av chokladpudding med vispad grädde. Toppengott!

Det finns ju folk där ute som helt enkelt saknar empati. Vad gäller englamannen så handlar det ju av allt att döma om en pedofil av värsta sorten. Den moraliska kompassen pekar undantagslöst in emot de egna behoven och drifterna. Något större perspektiv på tillvaron kan det ju heller knappast vara frågan om. Han äter gott, sköjsar lite med polarna på jobbet, kollar runt på internet och får utlopp för den sadism han spinner på. I extra kåta lägen då tillfällena dyker upp så agerar han ut i verkliga livet.

Lås --> Bom --> Bortkastad nyckel, alternativt påtvingad kastreringsbehandling på kemisk väg.

Terapi och sådant fjams tror jag inte ens på i mildare fall där pedofilerna faktiskt lider av sin böjelse och lever med dubbla känslor och skam och skuld dagligdags. Sexuell energi är en ohejdbar naturkraft som är lika gammal och naturlig som att vi har armar och ben. Att hos en vuxen person försöka rumstera runt i den "kink-matris" genom vilken denna urkraft filtreras och formas till sitt specifika uttryck är helt lönlöst.

Jag förstår inte hur daltandet kan få fortgå.

Den banala ondskan är de första orden som kommer upp.

Monster vet jag inte, jag vet inte vad termen skall tjäna till. Monster är han väl för alla som väljer att kalla honom för det.

Jag hoppas han blir mördad i fängelset.

Monster är ju ett epitet vi använder för att särskilja de som begår handlingar vilka väcker extra stor avsky hos oss andra. Nog går det att kalla barnamördare/torterare för monster. Precis som man kan kalla sagan om ringens hobbitsnattande orcher för monster.

Pedofilin (riktad emot icke könsmogna) är också kontraproduktiv rent biologiskt, om man med evolution då tänker sig någonting som befrämjar mänsklighetens utveckling. Det är en sådan grundläggande instinkt att skydda sin avkomma ifrån övergrepp att vi går i taket då vi hör talas om dylikt. Mord må väl vara hänt. Helt naturlig maktkamp mellan (oftast) män.

Att hoppa på ungarna var nog knappast accepterat ens under förhistorisk tid, även om flickorna så klart ansågs redo för parning i mycket yngre år på den tiden.

Det finns ju även grader i helvetet så att säga. Bebisknullande eller försko0lebarnsknullande är ju så att säga "värre" än hebefili.

Massmedia och nu senast internet har gjort att de som dras åt denna avvikelse kan utveckla sin perversion till allt bli allt grövre. Det fanns ju fula gubbar på trettiotalet också såklart men de hade inte tillgång till masskommunikation där en hel planets pervon kan sitta och diskutera och byta runkbilder med varandra.

Han förefaller väldigt empatilös och skadad i allafall.
Jag håller med KEM, lås in, kasta bort nyckeln.

Ja, den historien med nasseanknytning är en eländig en. Däremot tycker det finns någon slags psykologisk förklaring till den händelsen mer än "monster".

Ungen som mördade den svarta killen i Klippan var styvson till raggaren Keith Cederholm(rättat). Det är raggaren som åkte in i finkan för mordbrand under 1970-talet, men senare frigavs efter ett rep av allas vår Jan Guillou. Det första Keith gör när han kommer ut, och har fått skadestånd, är att köpa ett sjuhelsikes parti med amfetamin. Han blir tagen av polisen och in i finkan igen.

Sonen växer upp i gravt dysfunktionell, våldsam familj som dessutom har nynazistiska sympatier. Han är förmodligen full, och sedan dödar han en svart kille och slänger in honom i en blomsterrabatt. Något år senare skjuter killen av sig skallen med en hagelbössa mitt på storgatan i Klippan.

Ja, hela Klippan i Skåne är ett obehagligt nynasse-ställe. Hela Cederholmska släkten verkar dysfunktionell. En brorson mördar två tjejer vid Hallandsåsen. En dotter till en bror/eller om det var dotter åt Keith Cederholm har om åkt in på institution efter att ha knivskurit en utländsk kille svårt i Båstad.

Ofta tycker jag det verkar finnas någon förklaring till "ondska" och att alla kan bli "onda" under fel omständigheter, men i Anders Eklunds fall är det "ren oförklarlig ondska" som kommer för mitt sinne.

Har någon fölt med vad Anders Eklund har haft för barndom/uppväxt och relation till sina föräldrar etc?

Det finns individer, som genom sina gärningar förverkar sin rättighet att delta i det vi kallar samhället.
De bör tas av daga av flera skäl:

De kommer aldrig att kunna återanpassas till fungerande medborgare
De kommer med all säkerhet att ställa till mera skit under sin livsbana
Det kan finnas en poetisk rättvisa i att den jäveln får dö
Själva dödsstraffet KAN hindra att någon annan jävla idiot kan behålla både kuken och kniven i byxorna.


http://i19.photobucket.com/albums/b2...nos/hitler.gif

Lite OT; den unga killen i Skåne som ville "kniva näjger", det var väl Keith Cederholm(hette han inte det, Janne Guillous favorit-raggare som han fick fri från ett straff??), hursom - det var väl hans son har jag för mig.

En fin släkt det.

EDIT - jahaja, måste börja läsa Mröffens poster tror jag .....

:p

Fast du hade rätt namn...det var Cederholm.. :blush:

:whistle:

Cederholm verkar sitta på rättspsyk i Växjö nu.

Intressant om klippan där M. Jag är inte så insatt. Men det får väl anses vara skillnad mellan en lite rundlätt och glatt läppsmackande pedofil-truckförare(eller vad fan han nu jobbade med) som tippar på stryktipset, runkar till internetpedoporr och tjingsar glatt på polarna på måndag morgon ocyh en förvirrad Nationalistyngling?
Kan en sådan människa redas upp emotionellt genom samtalsterapi tro? Jag är skeptiskt.

Däremot är jag tvärt emot SPL klar motståndare till dödsstraff. Vad gäller sådant så har vi en lång mänsklig historia framför oss att ta hänsyn till. Dödsstraffet skall i min mening aldrig utfärdas av stat och rättsväsende oavsett brottets hiskelighet. Vad gäller Englamän så vore det bättre med mycket kännbara tidsbegränsade straff på totalt rymningssäkra anstalter. (För värdetransportrånare och småbus som tar någon av daga vid en driveby i koppling till något gängbråk så får vi som GW föreslår nöja oss med "så gott som" säkra anstalter. Är de "för" säkra så leder det till våld mellan interner och personal och interner sinsemellan)

Jag tror inte att barnamördare är av samma bråkstaketyp. De är uppfuckade individer, ofta med en trasig historik bakom sig. Bedöms de vara återfallsbenägna så förespråkar jag övervakning i form av något slags chip eller liknande, eller då specialanstalt med var sitt rum utrustat med en X-box och lite böcker ifrån biblioteket. Kanske ett trevligt grönområde i nära anslutning där de kan knallar runt lite, avskilda ifrån resten av samhället.

Dödsstraff bör aldrig användas eftersom det hämmar kulturmänniskans utveckling och håller kvar henne på sandlådenivå. Vad gäller anhörigas eventuella Charles Bronson-korståg emot den skyldige (om han är på fri fot) så anser jag å andra sidan att motivets djup skall tas i beaktande vid dom av dessa, om de nu lyckas ta den skyldige av daga.

Kräket äter åtminstone gott. http://www.expressen.se/nyheter/1.12...ass-i-sin-cell Jämför med vad våra gamlingar får på äldreboendet.:mad:

Hahaha, imorgon kommer de få varsin glasstrut efter middagen.

Låter helt imbecillt!

Hahahaha!
Ja herre jävlar....

Som Hannibal Lecter säger i När lammen tystnar:

- Any sane society would either kill me or put me to some use.

Fan, nu gick jag stick i stäv emot mitt tidigare resonemang rörande dödsstraff. Darn you stars for making me libra! Darn you to heck!! *Hötta*

Intressant. Min positivism till dödsstraff är ganska ny för mig, men det där resonemanget har jag inte varit och sniffat på.
Kan du inte utveckla det lite, jag förstår inte riktigt vad du menar?

Jag menar att då man som samhällsmedborgare konfronteras med riktiga äckel som tex Englamannen så uppstår självklart ruelse och instinktiv längtan efter rättmätig vedergällning.

Hade jag befunnit mig på en öde ö där herr Eklund kom glatt spatserande längs med stranden med ölmage och pedosmil i högsta hugg så är det mycket möjligt att jag hade tryckt upp en vass pinne i magen på honom.

Detta fungerar inte för stora samhällskollektiv. Vi måste ta ansvar för framtiden och inte stifta lagar efter det dagsaktuella eländet. Utöver fasan med misstag rörande oskyldigt dömda eller klent begåvade dömda (läs förståndshandikappade) så måste samhällsbyggarna sätta ner sin fot och säga: Avdagatagandet av medmänniskor är icke acceptabelt i kollektivet. Detta är någonting vi skall försöka bekämpa i sina uttryck och skydda befolkningen emot. Att då använda samma medel som brottslingarna, det vill säga mord, är ett betéende ovärdigt den som säger sig vilja föra samhället vidare vad gäller moral och etik.

Vi kan inte sätta förbrytare i elektriska stolar, eller än mer perverst, skjuta i dem en "human" dödlig injektion eftersom det sänker oss till deras nivå. Mord som lösning på missförhållanden är enligt mitt sätt att se på saken icke acceptabelt. Samhällskollektivet och de som basar över detta måste ta "the high road" och se frammåt. För grova förbrytelser som tex barnamord så är det kastrering av sexualiteten med laga fastställt tvång som är lösningen. Tryck upp ett chip i kroppen på dem så att vi alltid vet var de befinner sig och kräv månatligt uppsökande av vårdcentralen för intag av medikamenter som hämmar den skadade sexualiteten, alternativt spärra in dem för tid och evighet.

Nu får man ju göra avväganden här vad gäller det enskilda fallet såklart men vad gäller barnamord med sexuella motiv så får väl förövaren betraktas som bortom all räddning. Jag tror som sagt inte på terapi med någon uppfuckad psykologkärring/gubbe som medicin emot dessa invanda mönster där den djupt rotade sexualdriften är motorn.

Vad gäller tilltag av vigilantetyp där en annhörig till ett sexualmördat barn lyckas ta en förövare av daga så anser jag att rättsaparaten bör ta motivets djupa emotionella karaktär i beaktande och utdöma lindriga straff. Så länge det står klart att den ursprungligt anklagade är skyldig alltså.

Jag håller helt med KEM här.

KEM: Säger du att samhället inte bör döda människor men om släktingar till ett offer gör det ska det ses på med blida ögon? Är inte det väldigt dubbelmoralistiskt?

"Det är inte sexet, det är makten" förs ju ibland fram som motiv till varför våldtäktsmän våldtar. Det där är en fet myt som vidmakthålles av psykbokmalar.

När kuken står, ja då går våldtäktsmannen på rövarstråt. Punkt slut. Det finns ingen slags difus manlig "ondska" som söker att dominera och tar sig uttryck i form av våldtäkt ute i buskar och snår även om det är färdigrunkat framför datorn samma kväll.

Sexlusten styr ALLT sådant.

Det måste vara en horribel situation att få ett barn mördat, känna extrema hämndkänslor och få hålla tillbaka dem.

I en situation där jag direkt ser att ngn håller på att göra något allvarligt med mitt barn, är jag nog ganska säker på att jag skulle springa dit och slåss för livet. Det finns ett visst stöd för sådant i lagstiftningen, dvs självförsvar där finns hot för ens liv i en konkret situation. Då måste det däremot ske omedelbart som en reflex utan betänketid.

Det är ett "passionsbrott" och skall självfallet ses på med blidare ögon är ursprungsbrottet. Nu snackar vi inte en galen far som går ut på stan och cuttar första bästa pundare utan lägen där det är vederlagt att....


Äh vad fan. Det är ett ihåligt resonemang faktiskt. Jag tar tillbaka. Jag ville mest uttrycka att jag FÖRSTÅR hatet i dessa sammanhang och att jag SJÄLV ser med blida ögon på clear cut cases där någon har tagit ut sin hämd.

Jag tänker liksom hur jag själv skulle reagera. Jag är dock emot dödsstraff av de anledningar jag angett. Det blir en slags parallellexistens mellan det enskild medborgare ur ett slags ursprungligt perspektiv är berättigad till och vad vi som samhällskollektiv måste sträva emot.

Jag är emot dödsstraff men jag kan förstå om man dödar någon som dödat en nära anhörig till en.
Det betyder inte att jag tycker det är rätt men en viss förståelse för brottet finns ändå.

Jag skulle offra mitt liv för mina barn, jämt och utan eftertanke. De är det finaste jag har och mitt liv är inte i närheten av värde jämfört med deras.

Det jag har problem att få ihop är att det är inte okej för samhället att utdela dödsstraff medan det är nästan okej för anhöriga att utdela dödsstraff?

Jag tycker inte det är okej att utdela dödstraff överhuvudtaget, jag kan dock ha en viss förståelse om anhöriga dödar en person som dödat deras barn, däremot tycker jag inte att det är okej.
Om du fattar hur jag menar. :unsure:

Jo, jag fattar hur du menar. :)

Bra skrivet av GW.

http://www.expressen.se/kronikorer/g...orns-span-nytt

Speciellt när barn mördats, känns det som om de som är föräldrar blir extra upprörda och börjar snacka om tortyrlikande avrättningar, av typen stegling.

Jag undrar om inte det är ett sätt att skjuta undan det som är väääldigt obehagligt att tänka på, och mentalt döda de som kan göra sådana saker.

Om vi tänker oss att straffet fanns, och Anders Eklund skulle dömas till offentlig avrättning på torget. Skulle landets samlade föräldrar åka dit och titta? Jag är tveksam.

Det är ju det som är den stora skillnaden mellan de som har mördat och de som inte har mördat. Att passera gränsen. Snacka går och uppröras går men sen då?

Leif GW har tänkt högt i några fler krönikor. Bland annat tycker jag han tänker bra här, gällande galen eller inte och det dubbla i resonemanget kring fängelse vs. sluten psykvård. http://www.expressen.se/kronikorer/g...son-en-ond-man

Ärligt om det varit min dotter så hade jag utan tvekan dödat honom. Finns säkert någon på stället han hamnar som för en rund summa gärna ställer upp. Och även plitar kan ibland råka glömma att låsa dörrar mellan någon avdelning.:cool:

Ja, nog för att det är andra rutiner på rättspsyk och inte lika hård miljö.
Men...sitter du för att sådant brott som AE lär vistelsen på rättspsyk (med särskild utskrivningsrätt) bli väldigt lång. Det kan nog gå evigheter innan han ens får komma ut på permis med vårdare under 15 min. Varje liten föräldring när det gäller permis etc skall genomgå en slags "domstolsprövning", med läkarutlåtande, domare, åklagare, försvarare och nämndemän.

Missköter du dig det minsta får du sitta i en slags "skyddscell" och gå och bajsa med dörren öppen.

Iofs finns det väl några personer i Sverige som suttit i vanligt fängelse i över 25 år. Har för mig att jag läst om en sådan gubbe vars straff aldrig blir tidsbestämt.

Ja, men att göra det är också en sak. Om du t.ex. har andra barn och familj vill du då ställa dig i en situation där du också kan hamna i fängelse.

Så kan man också se det. Men jag gissar att många ändå inte skulle tveka särskilt om det vore enda barnet.

För en betydande summa pengar går det nog att hitta en torped, om du har de rätta kontakterna. Problemet blir att utföra själva dådet, då personen verkar vara skyddad under rättegången och sedan förmodligen sätts på skyddad avdelning på kåken.
Till och med på rättspsyk har peddosarna en egen avdelning.

Visst men som sveriges mest hatade man lär han t.om ha peddisarna som fiender.

Jag tycker det är lika pinsamt varje gång någon grov brottsling ställs inför rätta. Då dyker oftast någon med anknytning till offret upp och skall "läsa lusen" av brottslingen, en massa vet-hut-kommentarer osv, nu senast Pernillas syster. Fast det är kanske tidningarna som lägger såna ord i munnen på dem?

Beträffande tankar på hämnd, så tycker jag mig se en skillnad mellan de som är verkligt berörda, och de som bara läser om brottet och försöker sätta sig in i situationen. De närmast berörda dras in i, och ser tragedin i sin fulla vidd, en tragedi som de alla, offret, brottslingen och de själva, sitter i och liksom virvlar runt i. De som blir berörda på detta sätt har passerat hämndargumentation för länge sen, jag gissar att de förmår se precis det som det talas om, att den som begår brottet har begått brottet även mot den människa han en gång var, det finns ingen hämnd som kan straffa den människan ännu mer.