Folk som älskar att trängas
 

Brukar ibland ta buss 4 från Fridhemsplan och har märkt att det är lite av en ketchupeffekt när det gäller bussen. Men lik förbannat så måste folk även om det skiljer max 1 minut alltid välja att stå som packade sillar i just den första bussen. Själv har jag nerver av stål och inväntar bussen som komer 1 min efter med gott om sittplatser som vanligt. Varför är folk så stressade i kollektivtrafiken i Sthlm? Springer som idioter för att hinna med T-banetåg som går ungefär varannan minut i högtrafik?:kaffe:

Det där är nåt jag också har funderat på. Hur fasen orkar folk stressa så inibomben? För att tjäna ett par minuter, liksom. :unsure:

Storstadspuls kanske? Skönt att veta att inte vara ensam om att inte gå med i stressströmmen.:D

Ja, jag vet inte. Jag åker aldrig kriminellt. :pippi:

Jag vägrar ju nästan sätta min fot i den staden just p.g.a stressen. Min son är inte så glad eftersom han bor i närheten av den däringa stan. :rolleyes:

Som om det vore mindre stressigt att köra själv. :rolleyes:

Ja, jag tror på puls. Hade inte samma tempo som dom när jag flyttade dit för en massa år sen. Tog inte så jävla lång tid förrän man blev smittad och när man sen kom "hem" på besök eller permanent så sprang man omkull folk nästan.

Blev rabiat när folk behagade STÅ STILL och prata med varann i affären. Spec. om dom stod mitt i gången. Man fick tvääärnita! Iofs lackar jag fortf. när folk står och blockerar men inte pga att jag har lika bråttom längre.

Jag tro på non-puls.

Laidback. Riktig laidback.

Räcker längst.

Och hur kul är det att behöva klättra över alla idioter som inte förstår att man står till höger i en rulltrappa eller på ett rullaband?

Hahaha justja, den biten hade jag ju lyckats glömma. Men det är fan logiskt eg. Med det tempot är det bäst att hålla sig undan. ;)

Och vilken usel ursäkt du lyckades tränga fram. Är du den där som alltid lyckas med att blockera rullbandet vid Fridhemsplan när man har bråttom?:D

Eftersom folk verkar älska att stressa och det borde bli ett riktigt adrenalinpåslag om någon blockerar eller står till vänster i rulltrappan borde de egentligen tackas. Ska testa det nästa gång de två fenomenen storstad och rulltrappa sammanfaller. :kaffe:

Äh och värst är alla virriga turuister på sommaren. Desutom fattar dom inte vad man säger utan står där som ena fån med sina jäkla kartor.:kaffe:

Det är väl ändå inte så konstigt, att vi inte fattar vad ni säger, ni pratar ju så konstigt....och fort.... :kaffe:

Ja huvva.

Själv håller jag mest till i "hooden", utanför stan.
Här lunkar sjukpensionärer, småbarn och djur omkring.

Jag blir deprimerad av stressen i city. På östermalm är det bättre, och jag förstår plötsligt varför tanter vill bo där.

Råkar jobba inte långt från t-centralen, och det är hemskt att gå till tunnelbanan. Har blivit för gammal.

Nej, jag håller mig gärna borta från Sthlm. Kanske var otydlig i mitt första inlägg i tråden. Jag har bott i Sthlm en sväng (eller ett par iofs) men bor inte kvar och skulle aldrig i helvete flytta tillbaka. ;)

Ursäkt btw? Av mitt svar borde det framgått att jag tycker att det är förståeligt att man står på EN sida och den andra sidan är fri för alla stressmonster. Nåja nu är det klargjort iaf.

Ja bonnjävlar kan lämna sina seder hemma när dom rör sig bland bildat folk. Men som urstockholmare förstår jag inte vad du har emot staden? Har varit i många städer men tycker ändå att hemma alltid är bäst.

Jag fattar inte vad som händer med folks "personliga revir".

När jag pluggade antropologi på universitetet så konstaterade man att ett personligt revir ökar/minskar utifrån vilken status en människa har i samhället. Folk med lägre status brukar inte bry sig nämnvärt, medan folk med högre status kräver större personligt utrymme.

Revirets storlek är också beroende av hur avancerat ett samhälle är. Folk i t ex Indien borde inte ha problem med att trängas, medan folk i västländerna borde, i teorin iaf, kräva större personligt utrymme.

Sedan finns det rutiner som påverkar revirets storlek. Jag antar att att åka trångt på tåg eller t-bana kan anses som "rutin", dvs. folk accepterar att tågåkande kräver intrång i det personliga utrymmet.

Min bror, japanen, brukar få fantastiskt bra utrymme i rusningstid på shinkansen. Men så är han vitskalle där och såna vet man ju inte om de smittar eller så. Han tyckte oavsett att det var ganska skönt att inte behöva trängas. :p

Hur skulle det se ut om indier hade krav på stora komfortzoner? Indien skulle inte räcka till.

Det beror på hur glesbefolkat det är också.

En norrbottning behöver ett personligt revir på några hundra meter.

Fast det här med personligt revir är rätt spännande faktiskt. Svenskar överlag vill inte ha andra för nära inpå sig medan t.ex. indonesier gärna tränger sig väldigt nära inpå, ja, faktiskt även polacker. Jag tror att det har att göra med befolkningstätheten och hur man lever ihop med andra människor.

Nu känner jag att jag måste utveckla mitt svar lite här. I Sverige så står man inte tätt emot varandra om man inte måste, man pratar inte till någon annan med ansiktet typ tryckt mot den andra, vi håller helst ett visst avstånd ven om vi är goda vänner.
I Indonesien t.ex. går man ofta väldigt nära varandra och rör gärna på den andra personen, sånt gör man inte i Sverige eller Polen där alla samtal låter som om de skäller ut varandra, de står nära och är rätt skräckinjagande men egentligen pratar de bara om vädret.
Vädigt märkligt för en svensk som är van att hålla avstånd.

Jag har inget emot staden mer än stressen. Jag gillar Sthlm annars. Är def. ingen 08-hatare eller så (hade ju inte bott där i ett par omgångar annars?). Men been there done that. :)

När jag bodde där så anpassade man sig ju. Blir ju så. Men när jag kom "hem" och hade anpassat mig här igen så kändes det bra.

("hem" = den stad jag bott längst i och har familjen i med.)