Oavsett utseende så återfinns de i iktylogiböckerna, så de räknas.

När jag fiskade simpa så fick de andra (karlarna) noll och nada, ingenting alltså. En av manfolket var storfiskarn TD. :whistle:

Vi hade gott om kräftor i vår lilla värmländska sjö sjuttio-åttiotalet. Det var det roligaste och mest spännande som fanns, att gå med ficklampa och lysa i håvarna längs med strandkanten, egentligen fick man inte plocka med lyse för det var förbjudet, men det struntade vi i. Man bara lyste dem i ögonen så blev de paralyserade och så tog man dem med handen. Vi tog lätt sextio-sjuttio stycken på det visen, och då släppte vi ändå tillbaks de små.
Burarna släppte man i längre ut, agnade med rutten fisk, de vittjade man med båten. Totalt drog vi nog en 200 stycken årligen ett gott år, det berodde lite på hur många minken han äta upp.
Sedan kom pesten och nu finns nog inte en enda kräfta kvar.