Intressant att flera av er uppfattar det så. Jag uppfattar det helt tvärtom, att en abort alltid ska innebära stor vånda. Jag tror faktiskt många tjejer och kvinnor istället känner en stor skam och skuld över att de inte har tyckt att det var jobbigt. Diskuterade detta med en kompis som har gjort abort, och hon kände det som att hon var konstig som inte tyckte att aborten var jobbig. Det är ju lika tråkigt det, att det ska vara så stigmatiserat att inte må dåligt av en abort.

Angående det där med att se könet i förväg, hur tidigt kan man se det egentligen? Trodde det var betydligt senare än abortgränsen, men det var det uppenbarligen inte. Jag är definitivt inte för en striktare abortlag, och ett foster har ju inga lagliga rättigheter förrän vid en särskild vecka då det anses vara ett barn (om jag inte minns helt galet). Vad gäller den etiska frågan har jag nog ingen direkt åsikt. För egen räkning skulle inte könet spela någon roll och jag tycker det är lite motbjudande att leka Gud på det här viset. Men jag är inte heller förtjust i förbud. Kluven!

Det ligger nog någonting i det, det finns en mall om att det skall vara jobbigt att göra abort. Kuratorssamtal hit och dit kan nog bidra till det.
Jag tror att det är ytterst individuellt, det ena är inte mer empatiskt och fins än det andra.

Enligt vissa kristna falanger så är barnet inte en människa förrän det tagit sitt första andetag, dvs anden har kommit in i kroppen.

För dem måste ju en abort vara lika upphetsande som att gå på muggen. :unsure:

Nej man ska fan inte få abortera efter kön! Nu räcker det. :mad:

Det är nog ganska individuellt men säkert är det så att för en del tjejer är det inte en sån stor sak om man väl bestämt sig och tycker att man tar rätt beslut. Det känns ju konstigt om man ska behöva må dåligt för att man inte mår dåligt.
Själv så var jag ju ung och kände att mitt enda val var att göra abort. Jag kände mig jätteledsen efteråt och det kändes fel men ändå rätt om ni förstår.

Så underbart att höra någon säga detta! Trodde jag var ensam i hela världen om min uppfattning.
Mycket väl formulerat av dig, f ö.

Jag tycker det verkar skillnad på metod också.

Själv skulle jag nog må jävla dåligt av abortpillren, dvs att blöda som fan i flera dagar. plågas och "föda fram" en liten klump.

Nä, nedsövning och schwoop med en liten slang verkar bättre. Färdigt 30 min senare inkl uppvak.

På ett lite mer filosofiskt plan, så finns det mycket som talar för att många av våra "instinkter" helt enkelt är inlärda för att passa det sociala system vi lever i för tillfället. Föräldrakärlek t ex.. läste en ruggig essä, tror det var av Peter Englund, där han gick igenom hur den "konstruerades" fram från att ha varit icke-existerande.

Verkligheten ligger kanske mitt emellan.

För att inte tala om barnaskarans storlek. Från nio till två på en generation. Snyggt jobbat staten och kapitalet!

Bara det pjåskande jag håller på med TB indikerar att hundar snart har barnastatus.

Jag tror inte heller att man nödvändigtvis måste må dåligt av en abort.
Är man helt säker på att det inte finns något annat alternativ så ser jag ingen anledning att må dåligt.

Men om man är osäker på sina känslor och gör aborten pga av någon annan så tror jag nog att man kan må väldigt dåligt.

Sen tror jag att det är lättare att må dåligt av sin abort om man har barn sen förut.