Jag retar mig på att hon gjort om saker, som Anders den trygge, fina norrlänningen som i sanningen visade sig vara chilenare.
Hon visar upp en form av rasism där tycker jag, samt att Mias första son, som hon övergav, är en av de som velat ge sin bild av hur han upplevde det, han nämns väl knappt i böckerna? :unsure:

Dessutom slutade samarbetet mellan Mia och Liza efter två böcker om jag inte missminner mig.

Jag är ingen Liza-fan, tycker hennes deckare är rätt usla, trots allt har jag läst dem och eftersom jag läser mycket deckare så kan jag säga att JAG tycker de är dåliga.
Sen har hon ju höjts till skyarna något väldigt utan att jag förstått varför, så lite road är jag av att det kastas lite skit på henne men hon har ju en point i att det vore tråkigt om misshandlade kvinnor inte tas på allvar för att hon ljugit ihop en historia, det kunde hon ju iofs funderat på lite tidigare.

En av de värre grejerna hon ljög om var att Mias nya man blev friad från mordförsök fast han försökt köra över ex mannan två gånger.
Han skulle ha blivit friad pga av att familjen var hotad.

I verkligheten blev han dömd till ett år fängelse.

Sen tycker jag att Liza visar prov på en usel människosyn eftersom hon inte tror att vi skulle känna med en vanlig tjej som gjort några felval.
Det resonemanget säger mer om Liza än om hennes läsare tycker jag.

I första boken nämns inte hennes son överhuvudtaget, jag vill minnas att han dyker upp i Asyl men mer som en "bifigur"

Den första upplagan av Gömda är tillägnad Michael (sonen) men det ändrades i nästa upplaga och där står det Till min familj.

De två böckerna efter Gömda och Asyl skrev Mia med spökskrivare, Kerstin Wiegl (eller nåt liknande) Den femte och (hittills) sista boken skrev hon själv.

Han blev dömd till ett år fänggelse men inte för mordförsök utan för (grov?) misshandel.

Nu har jag precis läst ur Monicas bok "MIA-Sanningen om gömda"

Jag häpnar verkligen över alla uppenbara lögner och hur dessa svalts med hull och hår av medierna och journalisterna. "Mias" son (som hon lämnade kvar) och hans pappa har ju försökt fått ut sin sida flera gånger men helt resultatlöst.

Att hon rest som en skottspole mellan chile och sverige och senare usa och sverige för att tigga pengar på olika socialtjänster har hon ju talat tyst om. I böckerna heter det ju att när hon lämnade sverige för chile och senare usa var det för att aldrig återvända förrän boken skulle lanseras år senare. Hon hade tom två svenska pass med olika identitet om man ska tro den här boken.

Inte ens hennes föräldrar visste var hon var sa hon ju i böckerna, det var för osäkert att berätta det för dem. Men i själva verket var hon i oxelösund med jämna mellanrum och ibland meddelade hon inte sonen utan han fick veta av andra människor. Vad är det för jävla morsa??

Ibland visade hon sig helt öppet och ibland med peruk stor hatt och solglasögon och drog till sig mer uppmärksamhet än om hon gått omaskerad. Man kan inte låta bli att förundras över denna människa och vad som driver henne.
Visst har "mannen med de mörka ögonen" slagit henne det ska man inte förringa men inte alls i proportion till de insatser som samhället bistått henne med. Man häpnar minst sagt.

Jag tänker ungefär lika som du efter att nästan ha läst ut Mia - Sanningen om gömda jag har ett kapitel kvar)

Nåt, allvarligt, fel på Mia måste det ju vara eller så är hon smart. Iaf när det gäller att skaffa sig pengar och få uppmärksamhet. När det gäller barnen verkar hon ju mindre klok. Bara att undanhålla Michael för de andra barnen och påstå att han är en kusin till dom. Varför, liksom?

Smart eller dum vettefaen.
Men ett större ego får man nog leta efter, ingen fullt frisk vill väl utsätta sina barn för det flackande och otrygga liv hon gett de två hon var på "flykt" med? När det uppenbarligen inte fanns anledning till det.

Det som känns jävla märkligt är ju att de var på flykt snarare för att chilenaren var rädd för "mannen med de mörka ögonen" efter att han körde över honom än att "Mia" och barnen var hotade till livet. Ändå lyckades hon övertyga myndighetspersoner att hon var tvungen att gömma sig. :unsure:

Man måste ju nästan ge henne en eloge för att hon lyckades dupera så många.


Har ni förresten sett detta? http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=432977

Ja hon är verkligen bra på det. Finns det nån slags diagnos likt Munchausen by proxy grejen. Det känns som om det finns nån slags likhet med det syndromet i detta fallet. Hon använder de sina för att ge sig själv betydelse och uppmärksamhet. Eller är det bara gammal hederlig mytomani vi åser?

Ang din länk så har jag läst om det fallet och man häpnar verkligen över myndigheterna ibland. Hur svårt hade det varit att höra med amerikanska myndigheter hur det verkligen låg till? Men ska man ens bli förvånad? Det verkar ju inte som om inblandade socialfolk och andra makthavare ifrågasatte "Mia" alldeles för mkt heller. Är det för att det är tabu att misstro en slagen kvinna? Eller vad beror det på?

Fast så är det ju inte heller, hur många gånger har vi inte läst om kvinnor som blir slagna och anmäler och där inget händer förrän hon är ihjälslagen?

Jag tror att vissa människor är extremt duktiga på att manipulera andra, t.ex. Mia, och därigenom lyckas driva fram olika åtgärder medan den tysta, hunsade och slagna kvinnan inte klarar av det på samma sätt.
Lite generaliserande men jag tror att det kan vara så.