Kan någon göra en frenologisk analys på Quick och van der Kwast?
Jag tycker båda två har lustiga huvuden.

Jag blir helt förvirrad när jag lyssnar på Quick och ser dokumentären (den del som visats). Är skeptisk mot åklagaren, quick och även till viss del journalisternas vinkel.

Inget av Q:s resonemang följer liksom vanliga lagar.

- Vem anpassar sig, och tom läser på för att erkänna ett brott man inte kan ha begått?
Tänker nu på fallet med mordet i Växjö.

- Vilka slags verklighetssystem finns i mannens hjärna? Hur konstruerar han sin verklighet?

På mig verkar det som om hans ångestattacker har nära förbindelse med när han inte kan visa hur han begått ett brott på vallningarna eller i förhör.
När han blir vägledd (dvs vet hur han skall göra) verkar han lugn som en filbunke.

Någon som vilka de indicier var, som jämte hans egna bekännelser var det han blev dömd på grundval av?

Det känns ju sådär att lyssna på så kallade experter som Leif GW Persson. Efter att de gripit Hagamannen i Umeå talade han om att de naturligtvis hade kunnat göra det mycket tidigare och att polisen var inkompetent. Att han själv då inte lagt sig i och sett till att Umeåpolisen styrt upp utredningen tidigare är ju en gåta. Att sitta med facit i hand när personen redan är gripen gör det ju alltid enklare att vara expert.

Om Quicken så tror jag egentligen ingenting. Jag är inte beredd att så enkelt köpa alla experters friande dom. Trots allt är han dömd i domstol, och som Gullan påpekade fälls man inte bara på ett erkännande. Samtidigt så sker ju justitiemord i bland. Och om Quicken nu satt och erkände i rätten och det fanns något som stödde detta är det inte helt enkelt för rätten att fria honom. Och hans advokat kan ju inte heller ha haft några förutsättningar att göra ett bra jobb.

Så, hmmmm, jag vet inte alls, jag. :unsure:

Det är märkligt hur Thomas Quick plötsligt blivit "trovärdig". Alltså... han är ju spritt språngade, oavsett.

Handlar det inte snarare mer om att han är trovärdigare i sin galenskap.

Ja, alltså... hans tillbakatagna bekännelse gör ju domen osäkrare, det är jag med på.
Men hur folk får det till att förr hittade han på, nu säger han som det är, det fattar jag inte.

En galen person förväntas ljuga om galenskaper han gjort: mord, resor till månen och släktskap med kungar, men han förväntas inte förminska sin betydelse genom att hävda sin oskuld. Det strider mot paragraf 1 i galningens handbok. Fast... att inte följa handboken är också galet.

Han var ju fruktansvärt neddrogad under tiden för erkännanden, enligt hans bror gav han nu däremot ett ganska välmående intryck, hade färg på kinderna etc. Jag antar att han helt enkelt blivit friskare då han lämnats ifred av "Thomas Quicks egen psykolog" Sven-Åke Christianssen som denne själv titulerade sig vid den tiden.

Kanske för att det denna gången inte går tvärs emot all empirisk vetenskap, månne. Han blev ju dömd utan tilltymmelse till bevis och ofta tvärs emot dem.

Expressen hävdar att Quick kan få miljoner och drar paralleller med Joy Rahman. Skillnaden måste väl ändå vara att hr Rahman bedyrande sin oskuld men fälldes trots att han tydligen var oskyldig, medan Quick aktivt försökt hävda att han är skyldig.

Någonstans känns det som att han kommer att få skadestånd om han frias, men rimligen måste detta jämkas rätt rejält med tanke på att det tagit honom en himla massa år att kläcka ur sig att han hittat på allting.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.14...an-fa-miljoner