Och vilken usel ursäkt du lyckades tränga fram. Är du den där som alltid lyckas med att blockera rullbandet vid Fridhemsplan när man har bråttom?:D

Eftersom folk verkar älska att stressa och det borde bli ett riktigt adrenalinpåslag om någon blockerar eller står till vänster i rulltrappan borde de egentligen tackas. Ska testa det nästa gång de två fenomenen storstad och rulltrappa sammanfaller. :kaffe:

Äh och värst är alla virriga turuister på sommaren. Desutom fattar dom inte vad man säger utan står där som ena fån med sina jäkla kartor.:kaffe:

Det är väl ändå inte så konstigt, att vi inte fattar vad ni säger, ni pratar ju så konstigt....och fort.... :kaffe:

Ja huvva.

Själv håller jag mest till i "hooden", utanför stan.
Här lunkar sjukpensionärer, småbarn och djur omkring.

Jag blir deprimerad av stressen i city. På östermalm är det bättre, och jag förstår plötsligt varför tanter vill bo där.

Råkar jobba inte långt från t-centralen, och det är hemskt att gå till tunnelbanan. Har blivit för gammal.

Nej, jag håller mig gärna borta från Sthlm. Kanske var otydlig i mitt första inlägg i tråden. Jag har bott i Sthlm en sväng (eller ett par iofs) men bor inte kvar och skulle aldrig i helvete flytta tillbaka. ;)

Ursäkt btw? Av mitt svar borde det framgått att jag tycker att det är förståeligt att man står på EN sida och den andra sidan är fri för alla stressmonster. Nåja nu är det klargjort iaf.

Ja bonnjävlar kan lämna sina seder hemma när dom rör sig bland bildat folk. Men som urstockholmare förstår jag inte vad du har emot staden? Har varit i många städer men tycker ändå att hemma alltid är bäst.

Jag fattar inte vad som händer med folks "personliga revir".

När jag pluggade antropologi på universitetet så konstaterade man att ett personligt revir ökar/minskar utifrån vilken status en människa har i samhället. Folk med lägre status brukar inte bry sig nämnvärt, medan folk med högre status kräver större personligt utrymme.

Revirets storlek är också beroende av hur avancerat ett samhälle är. Folk i t ex Indien borde inte ha problem med att trängas, medan folk i västländerna borde, i teorin iaf, kräva större personligt utrymme.

Sedan finns det rutiner som påverkar revirets storlek. Jag antar att att åka trångt på tåg eller t-bana kan anses som "rutin", dvs. folk accepterar att tågåkande kräver intrång i det personliga utrymmet.

Min bror, japanen, brukar få fantastiskt bra utrymme i rusningstid på shinkansen. Men så är han vitskalle där och såna vet man ju inte om de smittar eller så. Han tyckte oavsett att det var ganska skönt att inte behöva trängas. :p

Hur skulle det se ut om indier hade krav på stora komfortzoner? Indien skulle inte räcka till.

Det beror på hur glesbefolkat det är också.

En norrbottning behöver ett personligt revir på några hundra meter.