Åsa Lindeborg slår huvudet på spiken med hennes klassförakt.

Dessutom, det är skillnad på att ändra identifieringsfakta och att ändra som Liza har gjort. Hon ändrar så det blir den historia hon vill att det skall vara. Hon liksom många andra blandar ihop det faktum att det är sannolikare att utsättas för brott om man själv lever i trasiga omständigheter, med huruvida det är rätt att utsättas för dessa brott. Och så gör hon om storyn, så det blir en stor pekpinne.

Jag har läst hela bloggen och tycker nog att Monica Antonsson verkar trovärdig. Hon svarar ärligt på konkreta frågor och ja, jag uppfattar henne som ärlig i sitt uppsåt. Det var ju folk som tog kontakt med henne för att de ville få säga sitt i den här frågan och eftersom de hade försökt att nå ut i många, många år utan att lyckas så blev de ju självklart glada när någon ville/vågade ta tag i det hela.

Sen går det naturligtvis att diskutera om det är viktigt att hålla sit till sanningen om man utger sig för att skriva en sann historia om en person. Många år senare så säger samma person (Liza, alltså) att historien är baserad på en massa sanna historier och inte alls bara handlar om en person. Det får mig att fundera iaf.

Ska bli intressant att se morgonprogrammet på fyran imorgon där Liza äntligen tänker medverka. Om jag nu kommer ihåg det, jag brukar ha svårt att tänka på TV på morgonen.

Jag klurar lite på vad frau Marklund egentligen var när hon skrev boken. Dels säger hon att den är skönlitterär, och då torde hon vara författare. Samtidigt åberopar hon källskyddet och är därmed journalist. När upphör hon att vara journalist för att övergå till att vara författare?

Jag såg just Monica Antonsson på nyheterna hon gjorde ett väldigt lugnt och sympatiskt intryck.
Så är vann hon över den betydligt mer aggressiva Liza Marklund.

Men som Monica Antonsson sa det intressanta vore att höra Mias version för hon är den enda som inte sagt sitt.

Det som finns är Liza Marklunds fantasifigur och Monicas version baserad på fakta och intervjuer.

Jag är skitsur över hela grejen! VÄGRAT läsa allt som står om saken. Bara försökt ta till mig att det ljugits! JÄVLA KLÅPARE!

Nu har jag ögnat igenom Monicas blogg och det verkar ju onekligen som kvinnan har en hel del på fötterna. Får nog ta och läsa hennes bok också.

Jag klickade på en länk där "Mia" var med i morgon tv på 4:an. Hon gav ett milt utvecklingsstört intryck :skamsen: (usch jag vet att man inte ska säga så om folk) Hon blåljög ju dessutom om den andra frun till hennes ex. Hon (den andra exfrun menar jag) dementerar ju själv i Monicas blogg att hon lever skyddat med sina barn. Läskigt hur journalister bara sväljer det hon säger utan att kolla upp det.

Det kan knappast vara brist på misshandlade kvinnor med verkliga historier som är långt värre än "Mias". Varför fastnade Marklund just för den här?

En intressant diskussion rör det faktum att Marklund menar att hennes bok är ett politiskt projekt och för att få maximal genomslagskraft bör offret vara 100 % oskylidg och förövaren vara 100 % ond. Det är givetvis inte särskilt vanligt. Ett sant påstående som "kvinnomisshandlare finns i alla samhällsklasser" går inte att översätta till "det är lika troligt att en tidigare ostraffad människa slår sin fru som att en kriminellt belastad gör det". Det visades ju statistik på det för ett tag sedan. Men... hade någon läst Lizas bok på samma sätt om den handlade om två halvalkisar med kriminell bakgrund? Då hade fokus hamnat på våld i trasiga relationer, och inte kvinnomisshandel i sig.

Som Kickan säger är det givetvis lika fel oavsett situationen, men Marklund behövde en passande situation för att sälja in projektet.

Själv har jag inte läst någon av böckerna, men den här diskussionen är fan så mycket mer intressant.

Jag tror ju det är just så det förhåller sig. Den historia Liza ville ha, den fanns inte. (när det gällde personalia). Ser ingen annan förklaring.

Den fanns nog, men inte till "försäljning".

Där slog du huvudet på den välkända spiken tror jag.